Ren och skär smärta och operasångare i köket
Dagarna bara rullar på och snart är den första hela veckan slut. Den hårda ovana träningen, eller försmodligen mestadels alla hopp vi gör, började igår att kännas ordentligt i mina benhinnor, vilket ledde mig till en stunds förskräcklig smärta. Jag fick lära mig precis hur det fungerar av min kära klasskompis Christoffer, som är väldigt kunnig inom ämnet. Den bästa lösningen är alltså att trycka ut dem ordentligt, vilket han skulle hjälpa mig med efter 20 minuters kylning. I vilket fall blev jag varnad för ordentlig smärta och ja, det kan man ju minst sagt säga att det var ;) Men det blev allt bättre och när halva korridoren står bredvid och hejjar och klappar en lite fint på axeln så går det ju, och man känner att man lever.
Kvällen tillbringades sedan med att stinka tigerbalsam och mysa ner sig i Matildas benvärmare med en kortlek och te. Båda tv sofforna här uppe var senare fullsatta med människor som ville se ett program som handlade om hur det är bakom kulisserna på en opera.
Det allra mysigaste med min våning är nog att allihopa har sina små egenheter. Vi har en del operasångare som alltid går runt i köket och sjunger med starka stämmor, samt slagverkare som sitter och trummar på allt möjligt och använder salt som marackas, ja, de låter väl helt fantastiskt kul? ;)
Något som också är helt spektakulärt fint är hur nära vi har till hamnen, och hur mysigt det är att bara se segelbåtar svänga runt ute på havet genom köksfönstret. Bilden är dock inte tagen därifrån utan från när vi var ute på en liten promenad en kväll och blickade in mot själva staden, vi bor en aning utanför :)
Kommentarer
Trackback
